Snart dags för kongress och jag har fått frågor om varför jag drog tillbaka min kandidatur. Det finns ett antal väldigt enkla skäl även om jag bara tar upp de viktigaste här.
För det första tycker jag att valberedningen lagt ett bra förslag. De har under flera månaders tid rest runt och intervjuat regionavdelningar för att ta reda på vad miljöpartisterna ute i hela landet tycker är viktigt att nästa språkrörspar har för kompetenser och profiler. Därefter har de gjort både skriftliga och muntliga djupintervjuer med alla oss kandidater och de har varit och lyssnat på kandidatutfrågningar som ordnats runtom i landet. Resultatet är ett förslag på språkrörspar som jag tycker kompletterar varandra bra erfarenhetsmässigt och temamässigt. Gustavs stora engagemang för de sociala frågorna kompletteras bra med Åsas starka miljöengagemang.
Personligen tycker jag att det är viktigt att ett av våra språkrör har en stark miljöprofil och jag hade förmodligen tänkt i samma banor som valberedningen om jag själv ingått i den. Eftersom jag visste hur grundligt valberedningen arbetade sa jag också redan från början att jag inte kommer att ställa upp mot den kandidat valberedningen föreslår. Jag har nämligen fullt förtroende för att valberedningen lagt det förslag som är det bästa för Miljöpartiet, i hela landet, och det är det viktigaste för mig.
För det andra skulle jag få svårt att få tiden att räcka till – svårt redan som det är – eftersom jag under en obestämbar framtid har en nära anhörig som är svårt sjuk och som jag inte tänker prioritera bort.
