Och så var det då dags att delta i egenskap av Co-Convenor för Global Greens på de amerikanska grönas kongress i Sao Paolo. Tidigare deltog jag ofta eftersom jag dels var utrikespolitisk talesperson för Miljöpartiet och dels som kontaktperson för Green Forum för Latinamerika. Det är så roligt att vara tillbaka i ”familjen” igen. Och jag är tacksam att jag talar spanska och förstår portugisiska hyfsat. Svårare är det för de som är engelsktalande. Federationen innefattar också de Gröna i Canada men inte de Gröna i USA i dagsläget. Det finns dock krafter i USA som vill att de ska söka medlemskap igen. De kanadensare som är på mötet talar dock spanska.
Det går bra för några av de Gröna i Amerika för tillfället. De Gröna i Mexiko regerar tillsammans med partiet Morena och President Scheinbaum. De Gröna i Colombia regerar tillsammans med president Petro. Många partier har representation i nationella, regionala och/eller lokala organ, för att ta bara några exempel. Det är mycket entusiasm i luften. Några partier har fallit ifrån sen sist jag var här och vissa har tillkommit. Sammanlagt är det 11 partier och det finns 35 länder så vi har förbättringspotential.
Många av de som är på kongressen har jag känt i väldigt många år. Jag inser att jag tillhör veteranerna i den gröna rörelsen och att vi veteraner tillhör en generation som inte ger sig i första taget och som ständigt finns till för de som tillkommer. Att vara grön är inte ett yrke, en inkomst. Det är att tro på att det går att förändra, att vilja skapa en bättre värld för alla varelser, inte bara för några få. Det är fantastiskt att lyssna in den yngre generationen och höra samma tongångar.
Under det här året med dubbla ordförandeskap, både G100 och Global Green kontaktade jag förstås också G100-medlemmar i Sao Paolo och vi möttes i receptionen på hotellet. Multitasking.