Reflektioner på förintelsens minnesdag

Överlevaren Siggy Weiser ser på när judiska barn leker nära dödslägret i Auschwitz, där han själv hölls fången. Foto: Josh Appel

Runt om i Europa poppar partier och grupperingar upp med rötter i nationalsocialismen eller fascismen. De förhärligar svunna dagar och sprider skräck för migranter. De vill styra press och domstolar, förnekar klimatförändringarna och vill att kvinnan ska veta sin plats i samhället, som gärna är vid spisen. De blir alltmer organiserade, även internationellt. Det ställer krav på oss andra att se vart vi är på väg och att vara lika välorganiserade och duktiga på att nå ut med information till medborgare.

Hitler vann valet 1933 efter att framgångsrikt sålt in nationalsocialismen som en väg till stabilitet och bättre ekonomi. Hans propagandamaskineri var effektivt och riktade sig till människors känslor och rädslor. Direkt därefter började diskrimineringen av judar, romer och andra grupper och kom gradvis att intensifieras.

I Östeuropa hade det bott judar i över 500 år innan miljoner mördades under förintelsen. Mördarna var nazister och poliser, men också vanliga människor som du och jag. De flesta dog i länder och regioner där staters institutioner hade försvagats kraftigt eller till och med kollapsat. När tyskarna raserade statliga strukturer och institutioner som bland annat garanterade medborgarskap, skydd och som stod för ömsesidighet fick en politik som drevs av rasistiska värderingar fritt spelrum och gav möjlighet att tämligen fritt experimentera med utrotningsmetoder.

Filosofen Hanna Arendt är en av dem som har uppmärksammat att raserandet av staten var en förutsättning för att i stordrift mörda judar. Många av dem som räddades under andra världskriget räddades av något som kan liknas vid institutioner och i stater med intakta institutioner fick de som ville hjälpa judarna stöd för att göra detta. Många av de som faktiskt lyckades med att överleva förintelsen hade fått hjälp av människor som i de flesta fall inte var judar själva.

Parallellerna till situationer som vi upplever på vår kontinent i dag är uppenbara. Därför behöver vi ta till oss av lärdomarna från historien. Vi behöver bygga upp institutioner och strukturer som ger incitament och stöd för att kunna agera i tid och som inkluderar alla människor i samhället.

Under våren leder jag arbetet i EU med ett nytt stödprogram för grundläggande rättigheter och värden. Genom att stötta demokratiska strukturer, civilsamhället, organisationer och institutioner kan vi försvara demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Förintelsen får aldrig upprepas.