Såg i dag den prisbelönta västsahariska dokumentärfilmen 3 stulna kameror efter ett tretimmarspass med presentationer från ett gäng ungdomar från de västsahariska flyktinglägren i Algeriet och från ockuperat territorium. Filmen är en skakande skildring av livet i det av Marocko ockuperade Västsahara. Brutal misshandel följd av en icke sinande kamplust. Unga tjejer och killar som torterats och fängslats, men som reser sig och fortsätter att dokumentera för att berättelserna från ockuperat territorium ska nå oss härutanför. En kamp för att bryta Marockos kommunikationsblockad med andra ord. Läs artikeln här