Med en kombination av brist på tid både för att skriva och lära mig tekniken så har de senaste åren lett till att jag väldigt sällan uppdaterar den här bloggen. Och när jag väl gör det är det ofta långt efter. Förra året var ju extra mycket på alla sätt. Dels ordförandeskapet för G100 och för Global Greens, där jag plötsligt var utan personal, samt alla andra ordinarie jobb och uppdrag som skulle skötas. Nu är vi fullt team i Global Greens och Hartini Osman från Malaysia är G100 ordförande för 2026. I teorin är jag nu pensionär (i praktiken ser det annorlunda ut) och borde ha mer tid än tidigare så jag ska göra ett nytt försök.
Tidpunkten är väl vald. Snart är det val – ett ödesval. I Europa och Sverige växer högerextremismen och främlingsfientligheten. Samtidigt skördar gröna partier framgångar i land efter land. De senaste valen i UK gav störst framgångar för extremhögern och de Gröna. Inhumanitet versus humanitet. Fossilberoende versus förnybart. Med demokratins hjälp kan vi avskaffa demokratin, inskränka rättigheter, som pressfrihet, jämställdhet, åsikts- och yttrandefrihet, aborträtten. I demokratins namn kan vi avveckla klimat- och miljöarbetet och tvinga människor som bott, vuxit upp, studerat och arbetat i Sverige att lämna landet. Skolkamrater och arbetskamrater försvinner och det leder till arbetsbrist i många yrken.
Och även om vi försöker lappa och laga när det blir alltför tydligt galet när bebisar, 95-åringar och 18-åringar skickas till länder i krig eller länder där de aldrig någonsin varit så handlar det ju i grunden om vilket samhälle vi vill leva i och vilka värderingar vi bygger vår samvaro kring. Sunt förnuft säger att det är en dålig affär att investera i människor som utbildar sig (ofta inom bristyrken) , är välintegrerade, jobbar och betalar skatt och sen skicka dem härifrån så fort det går. Lika osunt är det att skicka människor till länder i krig. I Spanien (där jag för tillfället befinner mig) gör de tvärtom. De regulariserar de många invandrare som bor här utan papper för att få in dem på den vita arbetsmarknaden. Och det är en ren vinstaffär.
För mig är valet väldigt enkelt. Jag vill bo i ett land där humanitet och sunt förnuft råder. Jag kommer att göra allt jag kan i den här valrörelsen för att byta till en regering med ett starkt grönt och humant mandat.
Två år i rad har jag varit inbjuden att tala på Europadagen på den katalanske cellisten och fredsaktivisten Pau Casals museum i Sant Salvador, söder om Barcelona. Årets tema var EU, fred och framtid med särskilt fokus på kulturens roll. Bilden är från det panelsamtal som ordnades.