Valet är över och Miljöpartiet lyckades med bragden att gå från att i princip vara uträknade till att nå 11,52 procent och förmodligen 3 mandat. Resultatet innebär dock att min tid som EU-parlamentariker är slut. Det är naturligtvis trist att resultatet inte räckte, men jag och mitt team är oerhört stolta över allt som jag tillsammans med dem åstadkommit under åren i Bryssel.
Dags att summera mandatperioden
Mitt fokus har alltid varit att mitt arbete ska göra skillnad och jag sätter arbetet högt på agendan. Det återspeglar sig också i statistiken. I utskotten har jag varit en av de mest aktiva svenska parlamentarikerna. Trots att jag inte suttit som ordförande eller vice ordföranden för något utskott rankades jag ändå av VoteWatch.eu som näst mest inflytelserik bland svenskarna och hamnade på plats 57 av 751 för hela parlamentet.
Som jurist har min inställning varit att lagstiftningen och arbetet med resolutionerna är nyckeln, resten är paketering och retorik. Det är också viktigt för att bilda opinion, men de verkliga förändringarna måste ändå ske med lagen och parlamentet som verktyg. Med mina medarbetares hjälp har jag hunnit med mer än jag vågade hoppas på när jag tillträdde:
- 108 skriftliga frågor,
- 280 resolutioner,
- 145 anföranden,
- 22 yttranden (varav 3 som föredragande),
- 65 betänkanden (varav 5 som föredragande),
- 1837 ändringsförslag
Det har krävts högt tempo, stresstålighet och många sena kvällar men vi kan gemensamt se tillbaka på många goda och konkreta resultat inom fred, vapenexport, migration, demokrati och mänskliga rättigheter.
Rätt kvinna på rätt plats
I valrörelsen 2014 kampanjade jag land och rike runt med fokus på tre områden: fred, migration och mänskliga rättigheter. Det har också varit mina tre fokusfrågor i parlamentet, där mycket ryms, såväl vapenexport, som romers rättigheter, aborträtten, Västsahara och Kurdistan. Passande nog lyckades jag förhandla mig in i de rätta utskotten för att driva mina frågor i parlamentet. Jag hamnade i Säkerhets- och försvarsutskottet (SEDE), Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (LIBE), Utskottet för framställningar (PETI) och Utrikesutskottet (AFET) (ersättare).
Jag har också suttit i flera delegationer i parlamentet för bl.a. AVS-EU-församlingen (DACP) och EU-Turkiet (D-TR), samt flera tvärpolitiska grupper, i t.ex. europeiska parlamentarikergruppen med Afrika (AWEPA, sedermera AEPI) och Västsaharagruppen, där jag satt som vice ordförande.
Jag såg till att snabbt anställa personal för att hinna med de många arbetsuppgifter jag åtagit mig. Under åren var jag en av de parlamentariker som fick mest talartid i gröna gruppen. De flesta av mina anföranden handlade om utrikesfrågor. Utöver utskottsarbetet påbörjade jag arbetet i flera delegationer och vänskapsgrupper i parlamentet och genomförde flera utbyten, projekt, konferenser och möten med viktiga samhällsaktörer och medborgare.
Dessutom blev jag säkerhetspolitisk talesperson för den gröna partigruppen och ansvarig att hantera vår politik för Afghanistan och Turkiet. När Peter Eriksson lämnade för att bli minister i den rödgröna regeringen blev jag också delegationsledare för Miljöpartiets delegation och vice ordförande för den gröna partigruppen med en plats i styrelsen.
Min viktigaste segrar
I efterspelet av flyktingkrisen och flera fruktansvärda terrordåd i Europa har mycket av kommissionens fokus under mandatperioden ägnats åt att hålla människor ute från Europa, ökad massövervakning och att gå från civil fredspolitik till ökad militarisering. Det har jag och mina gröna kollegor försökt sätta stopp för så gott det går. Ibland har vi lyckats, ibland inte.
Men trots att vi varit en liten grupp i parlamentet har vi emellanåt också lyckats skapa majoriteter för gröna förslag. Här är ett urval av mina viktigaste framsteg. Vi fick bland annat parlamentet att ställa sig bakom:
- Striktare regler för vapenexport – tre år i rad!
- Vapenembargo mot Saudiarabien och Förenade Arabemiraten
- Striktare vapenlagar i EU, bl.a. för halvautomatiska vapen
- Ett internationellt förbud mot Autonoma vapensystem
- Riva upp transportörsansvaret för flyktingar
- Lagliga vägar in i EU med humanitära visum
- Förändra Dublinförordningen
- Det så kallade ”Spårbytet” i migrationspolitiken
- Nytt stort stödprogram i EU-budgeten för demokrati och mänskliga rättigheter
- En resolution om kvinnors rättigheter – flera kvinnor släpptes i El Salvador
- Stöd för ny Arktispolitik med bl.a. utökat skydd mot oljeborrning
- Min rapport från PETI-utskottet om vattenanvändning i två spanska floder – mottog vattenpris på världsvattendagen
Konferenser, utställningar, resor och projekt
Varje år har jag också haft som mål att genomföra något större sidoprojekt utöver det strikt parlamentariska arbetet. Det har blivit såväl fotoutställningar, som konferenser, seminarier, ungdomsutbyten och filmprojekt. Här är ett urval av dem:
– Film om Rosa Taikon och romers rättigheter
Jag gjorde en film om legendariska rättighetskämpen Rosa Taikon och hennes kamp för romers rättigheter. Filmen var del i ett projekt som jag initierade tillsammans med den tvärpolitiska gruppen för Romafrågor och visades på en konferens som jag tog initiativ till om sanktioner mot diskriminering av romer.
– Fotoutställning om segregation och rasism
I samband med att EU-parlamentet stod som värd för Fem i 12-rörelsen mot rasism, tog jag initiativ till en fotoutställning om segregation med bilder från EU:s alla medlemsländer. Utställningen återanvänds och har visats även på Miljöpartiets kongress och i Katalonien.
– Dokumentärfilm om fängslade kvinnor och aborträtten i El Salvador
I El Salvador riskerar kvinnor fängelse om det kommer fram att de genomgått abort, fått missfall eller att det har uppstått komplikationer vid förlossningen. Det räknas nämligen som mord och kan ge upp till 50 års fängelse. Tillsammans med dokumentärfilmaren Israel Benavides åkte jag till El Salvador för att träffa läkare, advokater, rättsorganisationer och även några av de kvinnor som nu avtjänar sina straff. Resultatet blev dokumentären Sound of Conscience från 2018. Jag tog också initiativ till en resolution i parlamentet som fick stor uppmärksamhet i landet när den röstades igenom. Sedan dess har flera av de fängslade kvinnorna släppts.
Med världspolitiken som vardag – läs boken om mitt arbete!
Mitt arbete har också sammanfattats i bokform. Mattias Kjellin har skrivit biografin ”Med världspolitiken som vardag” som blev färdig under 2019.
Tack till alla som varit med på resan!
Avslutningsvis vill jag rikta ett tack till alla som varit med dessa fem år och innan det. Utan ert ovärderliga stöd och kunskap hade det aldrig gått. Från civilsamhällsaktörer och allierade debattörer, till medarbetare, kollegor och inte minst vänner och familj – tack ska ni ha!
Jag kommer att fortsätta arbeta med mina frågor, men utanför parlamentet. Jag hoppas få mer tid att bara vara, skriva och umgås med mina nära och kära. Bilderna från mandatperioden kommer jag hålla nära hjärtat – de är minnen för livet.
Varma hälsningar,
Bodil
