Allianspartierna ställer sig nu alla bakom Moderaternas biståndspolitik. Gunilla Carlsson har ju tidigare utlovat att hon ska fortsätta den inslagna vägen och i grunden reformera svenskt bistånd. Reformer som lett till att marknaden för revisorer åtminstone får ett uppsving i spåren av krav på effektivitet och kontroller som i många fall lett till nedläggning av projekt eftersom det kostar mer att rapportera och kontrollera än vad själva biståndsinsatsen i sig kostar.

”Reformeringen av biståndet ska fortsätta, för att möjliggöra en kraftsamling framförallt till jordens allra fattigaste.” säger nu de fyra partierna unisont. Hur dessa reformer verkligen når de allra fattigaste är för mig fortfarande höljt i dunkel. Jag tror det när jag ser det.

Positivt är förstås att resurserna till frivilligorganisationerna enligt vad Hägglund sagt (står inte i valprogrammet) ska öka men summan 200 miljoner måste sättas i relation till vilka krav som samtidigt sätts på organisationerna.

”Det civila samhällets organisationer har en viktig roll att spela inom biståndet. Denna roll ska ytterligare tydliggöras” skriver Alliansen följt av ” Ett kontrakt skapas mellan staten och intresserade organisationer för att markera och förtydliga de enskilda organisationernas roll i utvecklingsarbetet.”

Vad ska ingå i kontraktet? Ska frivilligorganisationerna ta över där Sida pga personalbrist inte längre räcker till? Ska frivlligorganisationerna arbeta ”på uppdrag av staten/regeringen”? Varför inte återföra de medel som tagits bort från frivilligorganisationerna för informationsinsatser istället?

Det är ju onekligen bakvänt att först ta bort medel för informationsinsatser och sen införa avdrag för gåvor. Hur ska givarna få information om vad och vilka de kan skänka pengar till när organisationerna inte har råd att informera om sina verksamheter?