Är precis hemkommen från Bolivia efter en veckas möten med representanter för globala gröna, amerikanska gröna och sen Green Forums samarbetsparter i Bolivia, Colombia och Guatemala. Vid sidan av passade vi på att ha möte med UNDP, IDEA och den svenska ambassaden med temat svenskt bistånd och den planerade utfasningen, som jag personligen har svårt att begripa orsakerna till. För bara några år sedan var Bolivia ett av de länder som skulle få långsiktigt stöd för fattigdomsbekämpning och redan nu anses det vara ett medelinkomstland.

Och visst har det skett en massa. Det byggs hus och vägar så att det knakar, så väldigt mycket att president Evo Morales nu fått starka motståndare hos en stor grupp av urfolken som istället gått in i en allians med de Gröna som de bäst tycker respekterar moder jord. En av de frågor som de tillsammans kommer att kämpa för med övriga berörda gröna kollegor i regionen är att få till en annan dragning av den motorväg som planeras från Brasilien till Stillahavskusten genom en nationalpark som dessutom har skydd som urfolksmark. Inget samråd har skett men  presidenten menar att vägen ska byggas ändå. Situationen känner vi igen från många håll i världen.

Men även om den värsta fattigdomen är över i Bolivia har landet fortfarande stora behov på vägen mot en välfungerande demokrati och rättsstat. Och biståndet är inte jämlikt fördelat mellan de många olika folkgrupper och områden som finns i landet. Det togs särskilt upp på det extra möte urfolksorganisationen Conamaq ville ha med alla oss internationella gäster på det gröna rådsmötet.

Vi brukar vara överens i riksdagen att fattigdom inte bara är brist på mat. Det är också brist på frihet och möjlighet att påverka. I den senare delen har Bolivia fortfarande mycket att lära och Sverige har både möjlighet och metoder för att göra ett fortsatt bra arbete i Bolivia.
Men utfasningen har redan påbörjats och ambassaden arbetar på enligt plan. Det blir ett brant sluttande plan vars konsekvenser är svåra att överblicka. För mig är det dock tydligt att svenska profilfrågor som kvinnor,  MR och demokrati inte kommer att tas över av andra givare istället. Särskilt inte i ett läge när övriga givare i Europa dragit ned på sitt bistånd till följd av den ekonomiska kris de befinner sig i. Och de finns troligen inte heller på den nationella prioriteringslistan. Det lät inte så på de svar jag fick på mina frågor.

Det känns väldigt fyrkantigt tänkt minst sagt.

(och som vanligt är det inte jag som lägger in ev. reklam)