Hur tänker folk i Katalonien inför framtiden

Med allt som nu händer i Katalonien måste jag bara åka dit. Det var längesen samarbetet mellan Gävleborg och Katalonien svalnade av även om vissa samarbeten fortsatt utanför den politiska sfären. Nya politiska konstellationer och förlust av nyckelpersoner är väl i huvudsak orsaken. Det är dock inte försent att återupprätta kontakten.
I veckan besökte jag La Generalitat i Barcelona och samtalade med Francesc Homs, en av den katalanska presidentens närmaste män, för att få en bild av hur de ser på framtiden och den process som nu startats inför en folkomröstning om självständighet. Därefter samtalade jag med min gröna kollega Joan Herrera för att få de Grönas bild av situationen. Till stor del sammanfaller den även om lösningarna till viss del ser annorlunda ut.
De Gröna tar bl.a. upp farhågan att samhället riskerar att splittras, en farhåga jag också kan känna. Det är viktigt att både parlamentet och alla delar av civilsamhället är inkluderade i processen hela vägen.
Ett samtalsämne bland icke-politiker är annars människors låga tilltro till just politiker generellt. Mitt besök sammanfaller med att den spanska regeringschefen, Mariano Rajoy, och hans parti Partido Popular anklagas för många år av korruption och utbetalningar av dubbla (svarta) löner till ledande politiker. Och vad vet vi om hur andra partier gör/gjort säger folk? Kan man lita på någon politiker undrar de när de ser arbetslösheten stiga, butiker stänga och människors besparingar minska medan politiker skor sig. Människors ilska och frustration är befogad. Det tar tid att bygga demokrati och just nu känns det svajigt här.
I dag står de Gröna bakom den deklaration som regeringspartierna tillsammans med de Gröna arbetat fram men från deklaration till verklighet är det långt och det gäller att välja rätt väg för att nå målet att katalaner och alla som under årens lopp flyttat hit från andra håll av Spanien och världen ska få bestämma hur deras framtid ska se ut i en väl underbyggd och inkluderande process.