Besök i Moçambique

Under hösten hade jag 10 besökare från Moçambique i riksdagen men också en dag i Gävle. Det handlade då om ledamöter i Petitionsutskottet, som vi inte har någon motsvarighet till i Sverige. Det närmsta vi kan komma är ombudsmännen.
Vi fixade fullt schema åt dem och det är ett lika fullt schema när jag tillsammans med en spansk kollega Maria Antonia Aviles från Partido Popular (typ högermoderater) gör ett återbesök.
Anledningen till båda besöken är parlamentarikerorganisationen Awepas stöd till demokratiutveckling genom Afrikas olika parlament. Både jag och Maria Antonia är sk senior advisors för Awepas arbete med parlamentet i Moçambique. Eventuellt kommer svenska Awepasektionen framöver ingå i ett nytt projekt kopplat till parlamentarikerna direkt som finansieras av det irländska biståndet. Det och mycket mer undersöker vi förutsättningarna för under veckan.
Första dagen ägnades åt att studera toaletter. Kan tyckas att det ligger långt från uppdraget att stärka parlamenten men är egentligen väldigt logiskt. En av parlamentens viktigaste uppdrag är att skapa goda livsmöjligheter för medborgarna. Toaletter är onekligen något av det viktigaste man kan förse befolkningen med.
Sen blev det mer traditionellt parlamentsrelaterat arbete förutom att lära känna personalen, träffa nya chefen, delta i rundabordssamtal med ett antal journalister för att diskutera de framtida politiska utmaningarna i landet. Under året ska Awepas nya strategiska plan utarbetas.
Som sista punkt på min dagordning har jag också träffat de Gröna i Moçambique och Zimbabve. Det är val nästa år och landet befinner sig i en situation där det största oppositionspartiet säger att de inte ska delta. Resultatet kan bli i det närmaste en enpartistat om inga nya aktörer kommer in på banan eller tillbaka på banan. Ett parlament utan flera partier är inget parlament som en av journalisterna uttryckte det.